Första matchen i slutspelet är avklarad och Smederna har en fot i semifinalen efter vinsten mot Indianerna. För tredje gången i år skiljde det i slutänden bara två poäng lagen emellan och för andra gången var det i Smedernas favör.
Klockan var 19.00 när domare Björn Yngve för första gången denna kväll lät tvåminuters-signalen ljuda över banan i Sannahed. Solen hade tagit sig fram genom den tidigare något mulna himlen och stämningen var på topp. I första böj hade en ansenlig mängd tillresta smedsupportrar samlats och visade sitt stöd med såväl flaggor som ett hav av röda kläder.
När tejpen släpptes och årets slutspel var igång, var det Smedernas lagkapten Kim Nilsson som direkt visade vägen med en klockren start, som omvandlades till ledning från start till mål. Samma sak gjorde Mathias Pollestad heatet efter och även det tredje heatet slutade oavgjort, när Indianerna tog sin första heatseger för kvällen genom Patryk Dudek.
I det fjärde heatet tog till slut Smederna ledningen. En femetta signerad Mathias Pollestad och Maksym Drabik innebar ledning i första paus, en ledning som Smederna utökade i heat sju. Då var det den danska dunderduon Leon Madsen och Michael Jepsen Jensen som stod för femettan.
Indianerna kontrade med samma mynt heatet efter, innan Smederna återigen drog ifrån genom en fyrtvåa i matchens kanske mest spännande heat, nämligen det tionde. Smedernas 16-årige Leo Klasson, som för kvällen gjorde sin blott andra match i Bauhausligan, lyckades hålla en vilt jagande Rasmus Karlsson bakom sig i kampen om den viktiga enpoängaren.
Fortsatt fin körning från Smederna innebar till slut en ledning på 43–35 inför nomineringsheatet. Där vaknade dock Indianerna till och putsade till siffrorna. Till slut skiljde det, för tredje gången denna säsong mellan dessa två lag, endast två poäng. För andra gången var det till fördel för Smederna, som därmed var det lag som tog ett grepp om semifinalplatsen.
Ett utropstecken – igen
Dagens största smedjubel fick nog Leo Klasson i det tidigare nämnda heat tio. Han kom iväg bra från starten och hade en lång och tuff kamp mot Indianernas Rasmus Karlsson i kampen om heatets sista poäng. Till slut var det Leo som drog det längsta strået och han överöstes av såväl publikens jubel som lagets hyllningar.
För inte nog med att blott 16 år gamla Leo för andra matchen i rad plockar poäng. Han gör det i sin blott andra match i Bauhausligan. Dessutom mot den nykorade svenska juniormästaren som hittar runt på banan i Kumla som få andra.
– Det är extra kul att slå en sån som honom på hans hemmabana liksom. Det är alltid gött, säger Leo med ett leende efter matchen innan han fortsätter:
– Vi har kört mot varandra väldigt mycket. Vi har åkt mot varandra i knatte, 250 cc, ja hela vägen upp hit. Så det är kul att köra mot honom.
Steg åt rätt håll
Den där poängen kom i slutänden att bli väldigt viktig. När dammet lagt sig i Sannahed visade sig varje poäng vara viktig. En poäng mindre till Smederna och matchresultatet hade varit lika istället för vinst.
– Det känns riktigt kul, gör det. Det är kul att kunna vara med och hjälpa till på något sätt. Att vara med och kunna bidra till laget, säger Leo.
Från början såg det dock inte lika ljust ut. I sitt första heat hängde Leo inte riktigt med i tempot och det såg ut att kunna bli en tuff match. Leo lät sig dock inte nedslås. I sitt andra heat blev det återigen en nolla, men nu hängde han på Indianernas Krzysztof Buczkowski. I sitt tredje heat, ja då kom den där poängen. Han tog helt enkelt konstanta kliv åt rätt håll.
– Jag gjorde ändringar under hela matchen och försökte förbättra hela tiden. Och det funkade. Så jag är nöjd.
Du debuterade i Bauhausligan förra veckan och nu presterar du i slutspelet för en guldkandidat. Det kan inte kännas helt fel?
– Nej, det är kul det. Riktigt kul.
Matchens smed
Smedsupportrarna på plats jublade som sagt och senare under kvällen visade det sig att Leo blivit utnämnd till matchens smed av fansen, även om det inte var något han visste under denna pratstund. Han hade dock några avslutande ord till fansen på plats innan han sprang iväg till blomsterutdelningen:
– Jättegött stöd. De hörs kan jag säga om man åkt bra. Det är kul det!