Tisdagen regnade bort, men när matchen startade ett dygn senare än planerat var det Smederna som tog kommandot direkt. Femton heat senare är serieledningen intakt.

Smederna har verkligen börjat hitta rätt på hemmabanan i Eskilstuna. Förra veckan blev det som bekant en stor seger mot Dackarna och idag visade smedförarna att det inte var någon tillfällighet. För andra veckan i rad slutade Smederna på över 60 poäng. För andra veckan i rad körde tre förare in full poäng.

Det startade redan i det första heatet. Kapten Kim Nilsson körde in en femetta med den unge norrmannen Mathias Pollestad, någonting paret upprepade i det sjunde heatet. Däremellan hade det hunnit bli två fyrtvåor signerade Leon Madsen och Joel Andersson samt en femetta av Kim och Jakub Jamrog. Ställningen var 29–13 efter sju heat och Smederna var på god väg mot en till seger.

Fyra heat senare var det helt klart. Det var matematiskt omöjligt för Vargarna att ta in Smedernas 44–22-ledning. Slappnade hemmalaget av för det? Nej. Istället blev det ytterligare tre femettor på fyra försök till Smederna. När matchen väl var slut hade Smederna kört in 13 heatsegrar av 15 möjliga. I endast ett enda heat blev det poängunderläge.

Mycket rök men ingen effekt

En lite tyngre kväll blev det för Eskilstunasonen Anton Jansson. Han saknade fart i cykeln, som dessutom bjöd på en uppvisning i rök efter hans andra heat för kvällen. Efter matchen berättar Anton om vad det var som hände.

– Toppen satt lite löst, så det sköt ut olja som rann ner på avgasröret, förklarar Anton och fortsätter:

– Vi har inte kört på den här motorn på länge. Vi körde på den senast för en och en halv månad sedan. Sen körde vi på den idag och trodde det skulle funka, men nej, det går inte. Motorn orkar inte. När man kommer i ett litet spår, eller som nu när det är tungt i materialet, så bara dör den.

– När det dessutom sköt ut olja… Ja, då gick den inte på fullt varv heller och då tappar det såklart extra effekt.

Överlag har det gått bra för Anton sedan han återvände till Smederna för några veckor sedan. Flera fina körningar, med en heatseger och två femettor i spetsen, har han bjudit smedfansen på.

– Jag tycker ändå det gått bra, även om jag känner att jag kan så mycket mer. Det är skönt att man kommit in och gjort femettor och så, det boostar ens självförtroende. Men sen går det ner igen efter såna här tävlingar. Det är bara bita ihop igen och köra mycket mer, så man kommer tillbaka.

Inget fokus på motståndarna

I och med att Michael Jepsen Jensen valde att ansluta till Smedernas trupp, har förutsättningarna för laguttagningen förändrats. För att få plats med samtliga toppåkare i startsjuan utan att gå över taksnittet, behövs Antons låga ingångssnitt. Detta innebär goda chanser för honom att få köra. Blir det rent av körning redan nästa vecka igen?

– Jag hoppas ju det blir jag som får köra, svarar Anton glatt.

– Det är roligt att köra i Elitserien, det ger mycket erfarenhet. Det är jättebra körning, så det skulle vara roligt.

Om det blir körning redan nästa vecka skulle det innebära en hemmamatch mot Piraterna. Det är ett lag som haft ett tufft år både på och vid sidan av banan. Det återspeglas i tabellen, där man för tillfället ligger sist. Som om inte det vore nog har man hela fem förare skadade och slutspelet är en ouppnåelig dröm. Anton vill dock inte kalla det för ett av ligans lättare lag att möta, trots ledande frågor.

– Jag bryr mig inte så mycket om vilka vi möter, faktiskt. Visst, det är väl skönare att möta ett ”lättare” lag, men jag skulle inte vilja säga att det ÄR ett lättare lag. Man ska inte underskatta någon man möter!

– Jag försöker att inte tänka på vilka man möter, då går det alltid illa för mig.

Sista grundseriematchen är borta i Hallstavik, en klubb du var utlånad till tidigare under säsongen. Det måste väl kännas lite skönare för dig, om du blir uttagen till den matchen?

– Jo, det gör det. I Elitserien gick det inte så bra. Kraschade ju och det. Men inställningarna vet vi, för vi var där i division ett för kanske två-tre veckor sedan. Då gick det jätte jätte jättebra. Jag var uppe på tiderna som körs i elitserien, så det känns ändå bra.

Starterna är nästa steg

Att Anton kan hålla elitserietider i division ett är inte allt för förvånande. Ofta ser farten på banan ut att räcka för att slå motståndarnas toppåkare, även om protokollet än så länge inte alltid visar samma sak. Vad är det, enligt Anton själv, som fattas för att slåss om heatsegrar i varje heat?

– Det är start och första sväng. Vinner du inte starten, utan ligger tvåa eller trea ut ur första sväng, ja då måste du ta dig om. Eller om det är din lagkamrat före, då kanske han saktar ner dig lite, så missar man där.

– Och jag har inga bra starter. Det är ju Silja Line från start liksom. Det är bedrövligt ibland, men det är sånt jag får jobba på. Men det är det som är bra med att köra Elitserien, för du startar mot folk som är bra på att starta hela tiden. Då lär du dig. När jag väl tar starterna är det inte lätt att köra om mig.

Finns det några bra sätt att öva starter?

– Det absolut bästa är att köra mot andra. Ställa sig vid startgrinden och starta mot andra, hela tiden. Det är det absolut bästa man kan göra.

När jag var barn minns jag att det brukade finnas en startgrind med ett speedwaychassi där man kunde testa sin reaktionstid. Det är ingenting man använder som träning idag?

– Nej… Jag vet att de har det som en kul grej på SGP (VM-serien i Speedway), där man kan testa och se hur snabb man är. Men det är ingenting jag vet att någon använder sig av nu, säger Anton och fortsätter.

– Istället kanske någon står innan match och typ släpper en boll man ska fånga. Man vet inte var den släpps, och på så sätt blir det lite träning av reaktionstid.

Det börjar tystna allt mer i Gröndal. Publiken är på väg hem, teamen packar bussarna och förarna rör sig mot omklädningsrummen. Det är dags att släppa iväg Anton för ikväll, men innan dess har han några avslutande ord han vill skicka till publiken.

– Jag vill tacka för stödet ni ger oss. Det är så kul att det är så många som kommer ut och kollar. Jag tycker det är jätteroligt och det är verkligen ett stöd vi får. Tack!